Wolf HallWolf Hall
av Hilary Mantel
Förlag: Fourth Estate Ltd
Antal sidor: 650
Källa: Köpt
Köp boken här
eller köp boken här

Tudor England. En tid av religiös förändring, ständig skräck inför the Sweating Sickness, kungliga dramer och magnifika historiska karaktärer. Det är en tidsperiod som är väl beskriven, och omskriven, såväl kulturellt som vetenskapligt. Det är inte utan att jag beundrar Hilary Mantel för modet i att ta sig an denna tid och dess människor…

Jag hade förmånen att läsa Wolf Hall under min nyss avslutade engelskakurs. Ringrostig vad gäller läsning på engelska bävade jag inför de väntande 650 sidorna. Men när, om inte på studietid, ska en 4-barnsmor hinna läsa?

Det var på håret att det gick. Hjärnan och ordböckerna rådbråkades om vart annat. Sidor fick läsas om. Fakta kollas upp för att kunna förstå sammanhangen. Men det gick vägen till slut!

Så vad tyckte jag då?

Jo. Om man bortser från det ytterst förvirrande faktumet att man ofta går vilse bland alla hon sa & han sa… (så till den milda grad att man måste backa i texten och läsa om för att förstå vem som faktiskt pratade) är jag fullständigt förälskad.

Språket går på knock. Jag faller handlöst, kapitel för kapitel. Detaljerna väver en helhet som drar mig in i kända & okända historiska skeenden. Jag känner dofterna, hör ljuden, förnimmer känslorna… Mantel kastar mig in i händelsernas centrum redan på första sidan (där smedsonen Cromwell bli misshandlad av sin egen far). Och hon gör det om och om igen boken igenom. Det är som att hamna mitt på en myllrande teaterscen.

Och så Cromwell.

Mantels porträtt av Cromwell är fascinerande i sig själv. Talangfullt bygger hon hans färgstarka person med ständigt skiftande perspektiv mellan den privata, kärleksfullt känslomässiga Thomas Cromwell, ledare över sitt underbart bubblande hushåll. Över till den beräknande, utvärderande, relationsbyggande yrkesmänniskan som reser målmedvetet genom samhällsklasserna… Hela vägen till Henrik den åttondes hov.

Jag vill ha mer.

 

Kommentera?