När barnen kommer in med blåbärsfläckar i nävarna då är det fest! Speciellt när det är något i hinkarna också…

Ibland blir det kaka, ibland sylt. Kanske paj eller hemmasvängd glass?

Men min personliga favorit just nu är blåbärsgrädde…

 

Blåbärsgrädde

Ingredienser

  • några nävarblåbär (rensade)
  • vatten
  • evbjörksocker/socker
  • 3 dl grädde
  • 1 knivsudd vaniljpulver

Notering

Den här går också utmärkt att servera semifreddo, dvs halvfrusen. Galet gott!

Gör så här

1. Rensa nyplockade blåbär
2. Häll blåbär, lite vatten och ev. sötning i en kastrull.
3. Koka upp och skumma av, låt småkoka ett par minuter.
4. Dra av från värmen och låt svalna
5. Vispa grädden tillsammans med vaniljpulvret och ev lite sötning
6. Vänd ner blåbärsröran i grädden och ställ i kylen.
7. Njut...

Underlag: gräsmattan med klöver, daggkåpa & violer (klipps en annan vecka, va?)

I öronen: humlesurr

Naturtyp: blå himmel och fjällsjö

Motivation: att ryggen ska orka sitta vid datorn och plugga

Mål: ligga i gräset &läsa senaste numret av språktidningen (bästa födelsedagspresenten, en årsprenumeration!)

Humör: rekord i situps! Sol! Värme! Nybryggt kaffe! Tokglad såklart.

(Rubrikerna hämtade från en träningsapp)

Det är helt galet så snabbt det blev kallt! Som tur var har jag riktiga kämpar i fjällträdgården och än går det att hämta mat för dagen.

mangold

 

Dagens rätt?

Stuvad mangold & lammburgare med mozzarella och ajvar.

Värmer gott i höstrusket!

Maria Magdalena Mathsdotter – Kungen, Samekvinnan & den franske pastornMaria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan & den franske pastorn
av Lilian O. Montmar
Förlag: Alerta
Antal sidor: 316
Källa: Biblioteket

 

Vilken bok! Vilket mod! Vilken kvinna…

Av en slump ramlade jag över den här boken på biblioteket. Väl i bilen började jag sakta bläddra mig igenom de första sidorna och redan innan kvällen hade språket och berättelsen fångat mig.

Boken är en dokumentärroman som beskrivs så här:

”Folk stirrar på samekvinnan i den stora röda mössan. ”Varför har hon kommit hit?” undrar adelsdamen. ”Jag är på väg till kungen, har bett Gud beveka människornas hjärtan att hjälpa oss grunda skolor och barnhem för Lapplands barn, svarar Maria Magdalena Mathsdotter.

Damen blir först stum av förvåning, sansar sig och säger sedan: ”Hon har redan blivit bönhörd. Följ med mig till pastorn som pålyste kollekten för Lapplands barn igår!”

Den mediala uppmärksamheten kring Marias besök hos kungen påskyndade pastorns planer. Den 8 april 1864 grundades den framgångsrika 5-öresföreningen i Europa för att främja ”barnhem i svenska Lappmarken”.

I sin bok om ”Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter” skriver pastor Roehrich: ”Hennes anletsdrag voro öppna och intelligenta, hennes blick, hennes ord, allt tillkännagaf en öfverlägsen qvinna.”

Marias djärvhet, själsstyrka och kraft gav praktiska resultat: Fem nya barnhem grundades mellan 1865 och 1868 och den 3 mars 1871 fastställdes odlingsgränsen i lag.

Vem var hon? Hur såg 1860- talets samhälle ut som Maria levde och verkade i? Hur fick hon modet att två gånger bege sig den 80-mil långa vägen till Stockholm? Vad hände sedan?”

 

Från första stund, då jag fångas av berättelsen om en förlossning ute på fjället, törstar jag efter mer. Berättelsen om Marias liv och gärning är helt fantastisk. Författarens språk och miljöbeskrivningar lyfter den till, om möjligt, än högre höjder. Även om boken hade behövt en bättre korrekturläsning (vilket brukar få mig att tappa läslusten bums) är den en av de bästa jag läst på länge.

Jag känner känslorna, njuter dofterna & smakerna, anar skräcken, förlorar mig i vidderna… och vill aldrig någonsin att den ska ta slut.

Boken finns att köpa här & här och, såklart, att låna på biblioteket.

 

Det höstas här i fjällen. Spridda röda blad lyser i häcken, nätterna är kallare, pelargonerna har röda kanter på bladen, tomaterna i uterummet protesterar och vill in i köksvärmen…

I vanliga fall älskar jag den här tiden. Det mörknar, vedspisen eldas igång efter sommarvilan, storsockarna åker på och filtar likaså. Höstlugnet sprider sig i min kropp, sakta men säkert.

Men i år är det annat som hägrar i mitt inre. Virrar, pirrar och svirrar runt…

I våras började jag läsa gymnasiekurser på distans och planen var att fortsätta nu i höst och under tiden komplettera med att göra högskoleprovet (första gången! hjälp!)

På vinst och förlust slängde jag ändå in en sen ansökan till den kurs jag sen drömmer om att börja med vid Umeå Universitet. Väl medveten om att jag saknar grundläggande behörighet, men har den särskilda som krävs för kursen.

Men.. jag kom igenom och fick reservplats!

Så nu går jag här och biter på naglarna. Virrig, tankspridd, förväntansfull och livrädd hoppas jag vareviga dag på besked… tänk om det blir universitetet redan om ett par veckor?

ojojoj…

 

höns

 

Ända sen jag flyttade till fjälls har jag drömt om egna höns. Trivsamt kackel i fjällträdgården om somrarna, typiska hönsabus runt benen, gödsel till odlingarna, ägg, kött, buljong…

Men jag har inte tiden som behövs. Inte än.

Med den underbara fördelen att ha grannar som behöver hönsvakt då och då får jag dock det bästa av två världar.

Drömmen lever än…