Det höstas här i fjällen. Spridda röda blad lyser i häcken, nätterna är kallare, pelargonerna har röda kanter på bladen, tomaterna i uterummet protesterar och vill in i köksvärmen…

I vanliga fall älskar jag den här tiden. Det mörknar, vedspisen eldas igång efter sommarvilan, storsockarna åker på och filtar likaså. Höstlugnet sprider sig i min kropp, sakta men säkert.

Men i år är det annat som hägrar i mitt inre. Virrar, pirrar och svirrar runt…

I våras började jag läsa gymnasiekurser på distans och planen var att fortsätta nu i höst och under tiden komplettera med att göra högskoleprovet (första gången! hjälp!)

På vinst och förlust slängde jag ändå in en sen ansökan till den kurs jag sen drömmer om att börja med vid Umeå Universitet. Väl medveten om att jag saknar grundläggande behörighet, men har den särskilda som krävs för kursen.

Men.. jag kom igenom och fick reservplats!

Så nu går jag här och biter på naglarna. Virrig, tankspridd, förväntansfull och livrädd hoppas jag vareviga dag på besked… tänk om det blir universitetet redan om ett par veckor?

ojojoj…

 

2 reaktion på “Nagelbitare…

  1. Anneli

    Håller alla tummar och tår!!!!!

    Och vilken ära att få vara hönsvakt till de fina tanterna. Vi kan inte ha våra lösa längre p g a hund, räv och hök…. 🙁

    Kram
    Anneli

    Reply

    1. C Post author

      Tack för hållna tummar!
      Det är så galet spännande, och kluvet… Jag vill ju! Drömmer ju! Men samtidigt.. de tänkta gymnasiekurserna är behövlig förberedelse för det som komma skall.

      grubbelgrubbel…

      Nog är det en ära att umgås med ”da ladies”. Jag njuter varje gång (även om jag glömmer att plocka ägg i rena förtjusningen)

      Reply

Kommentera?